måndag 26 mars 2007
300
"It is not fear that grips him.
Only a height and sense of things.
The cold air in his lungs.
Wind swept pines moving against the coming night.
His hands are steady.
His form, perfect.
And so the boy, given up for dead.
Returns to his people, to secret Sparta.
A king.
Our king, Leonidas!
Auh! Auh! Auh!"
Kanske det tuffaste filmintrot jag sett. Tävlar med Fellowship of the Ring om första platsen.
tisdag 20 mars 2007
Hemska 16
torsdag 8 mars 2007
TV är i mina drömmar
tisdag 27 februari 2007
Läsk
torsdag 22 februari 2007
Febrig stavning
NKOTB-förälskelse
Är ingen galen stalker. Blir bara kämslosamt bunden till vissa kvinnor i skådespel på skärmen. Man ska nog mest se det som ett bra betyg till skådespelarskan och produktionen i fråga. Och att drömma lite är ju aldrig fel.
Land of the Free
Känner mig ofta anti-amerikansk. Samtidigt kan jag inte låta bli att förföras av hollywoods bild av USA. Vore kul att prova på att bo några år där borta. Får se om det bli tid och möjlighet till det i framtiden. Australien lockar nog mer dock.
söndag 18 februari 2007
LOL
Vet inte vad jag har emot han. Är nog kombinationen av hans hår och hans sätt att ta melodifestivalen på sådant allvar (utan att lyckas). Såg slutet igår och kommer nog inte se så mycket mer melodifestival i år. Förutom av sociala skäl., som igår. Men Magnus min när han fick beskedet att han kommit femma var rätt underhållande. "Vad då jag är inte missnöjd, jag är glad ändå, kolla vad naturligt jag ler"
Snyggt skägg vore gött
Jaja, ska väl kanske vara nöjd med att inte ha ärvt fars hårighet. För jag har nog hellre hår på huvudet och glest i ansiktet än tvärt om.
torsdag 15 februari 2007
Dödsrädsla => religion.
Döden skrämmer oss. Så pass mycket att dom flesta här på jorden väljer att tro på någon religion som ger dom riktlinjer för hur dom ska få det så bra som möjligt efter döden. Är nog rädd att dom flesta kommer bli besvikna. Eller besvikna kommer dom nog inte bli. För det verkar troligast att vårt medvetande upphör just när vi dör, och det är svårt att bli besviken när man inte har något medvetande att bli det med så att säga. När jag börjar tänka på detta brukar jag bli skraj. Men om man lugnar ner sig lite finns det väl inget att vara rädd för. För det finns ju inget att vara rädd inför, eftersom man inte kommer uppfatta något när man upphör att leva. Istället är det nog bäst att se till att leva det liv man har så bra som möjligt. Det är det som är det onda med religioner. De får folk att finna sig i att leva sämre liv än vad de skulle behöva göra för de tror att de kommer få betalt tillbaka i någon slags himmel. De mäktiga och rika i världen är sällan särskilt religösa, men dom ser gärna att vi andra är det.
Fast det är klart. Innerst inne hoppas väl jag oxå på att det finns en himmel där man får vingar att flyga med, en harpa att plånka på och äta philladelphia-ost hela dagarna.
Den har varit till stor nytta för oss, den här myten om Kristus.
Över
Det är nog över nu. Ingen kännsla i magen längre. Eller är det det. Jo. Mest irriterad nu bara. Varför så tyst. Måste kissa nu i vilket fall som helst.
onsdag 14 februari 2007
a smile to remember
we had goldfish and they circled around and around
in the bowl on the table near the heavy drapes
covering the picture window and
my mother, always smiling, wanting us all
to be happy, told me, "be happy Henry!"
and she was right: it's better to be happy if you
can
but my father continued to beat her and me several times a week
while
raging inside his 6-foot-two frame because he couldn't
understand what was attacking him from within.
my mother, poor fish,
wanting to be happy, beaten two or three times a
week, telling me to be happy: "Henry, smile!
why don't you ever smile?"
and then she would smile, to show me how, and it was the
saddest smile I ever saw
one day the goldfish died, all five of them,
they floated on the water, on their sides, their
eyes still open,
and when my father got home he threw them to the cat
there on the kitchen floor and we watched as my mother
smiled
-Charles Bukowski